Feber.
Dagen började dåligt. Vaknade med feber. Inte mycket men ändå tillräckligt mkt för att jag inte ville riskera att bli mer sjuk genom att gå till jobbet. Så jag sjukanmälde mig på onsdagen och torsdagen. Sen är jag ledig fredag, lördag och söndag. Så det blir nog jätte bra. Vi har ju även calicivirus på avdelningen. De gör mig ännu mer nervös än vanligt. Alla som känner mig bra vet om att jag har världens fobi för att spy. Har inte spytt på 7 år. och vill inte spy på ytterligare 7, MINST. Men nu är det mer än 48 timmar sen jag behandlade en av patienterna med caliciviruset. Så nu är det väldigt stor chans att jag inte kommer få det, om det inte kommer inatt dvs. Men hoppas hoppas hoppas inte!!
Just nu pratar jag med Axel på msn. Saknar honom ganska mkt. Det var väldigt länge sen vi pratade och speciellt träffades. Han åker in i Lumpen den 12 januari och kommer inte kunna komma hem så speciellt ofta vilket gör mig lite ledsen. För jag vet inte om jag kommer kunna hinna träffa honom innan dess pga att jag jobbar så mkt som jag gör. Sen så har han ju flickvän oxå, vet inte hur glad hon skulle bli om jag skulle träffa honom över en fika heller.
På fredag ska jag och Amanda köra upp till Falun över dagen. Tänker inte säga varför, för att jag vet inte om Amanda vill att alla ska veta. Hon får berätta det själv isf. Sen på kvällen ska vi ut och fira Henriko som fyllde 23 (?) igår :) Grattis så mycket Amigo!! 
Min bästa vän och jag! <3
Girl´s night :)
Kolla hur kul jag hade lixom!! ;)
Sen vid två tiden så möter jag Amanda i blackan, vi köper lite lunch och hyr en film. Det blev en jätte mysig kväll, som avslutades med att amanda sov över. Så nu är klockan ett och amanda sover fortfarande medans jag redan har varit vaken i 2.5 timme...
Nej, nu ska jag dricka lite kaffe!
Café Monks
Enda sen jag började på Urologen har det suttit lappar över hela avdelningen om att den 21 November så blir det fredagsöl. Så igår blev det ju den 21 November. Jag jobbade dag som flera st andra och plötsligt så har jag Emma som tjatar och tjatar om att jag ska hänga på, så jag tänkte "varför inte lixom??" Jag är jätte glad att jag följde med faktiskt!
Vi gick till Café Monks som ligger på Wallingatan 38. På det stället så har de över 1200 olika sorters öl från massa olika länder. Så vissa beställde lite mat och andra drack bara lite.
Jag drack en jätte god öl som hette Ipa. Vet tyvärr inte vartifrån den kommer, men den var lite sötare än andra ölsorter.
Annars är jag inte så himla förtjust i öl. Men det var riktigt god!
Som jag sa så är jag jätte glad att jag följde med för nu känns det som att jag har kommit de flesta mycket närmre. Det känns riktigt bra faktiskt!!
<3
På jobbet
Precis som alla andra öppna hus så var det massa olika "uppvisningar" om de olika inriktningarna. Men själv så tyckte jag inte (förlåt alla er ettor) att ni var speciellt duktiga. Men sen så har ni ju bara gått en termin oxå.
Öppna huset var inte så lyckat som jag hade hoppats på. Blev ganska ledsen på kvällen över en grej, som jag inte tänker nämna i bloggen. Men det sårade mig väldigt mkt, sen var det även väldigt sorligt att säga hejdå igen. Men men, man kan ju alltid hälsa på igen.!
Nu ska jag nog snart Flexa ut och sen ska jag och pappa åka och träna i Åkeshov :)
Tänk positivt!
Tänkte iaf skriva lite hur det är osv.
Jag har ju fått jobb på en urologavdelning på Karolinska i Solna, A25b om det ska vara exakt.
Jag började där den 3 november och jag känner redan nu att jag kommer passa in där jätte bra. Alla är verkligen jätte snälla och det känns jätte bra faktiskt. Jag tror att det kommer bli jätte bra. Otroligt mkt nya grejer jag måste lära mig. Massa nya latinska ord osv osv. Men men, så är det väl på alla nya jobb va?
Min syster Sara har visat en blogg för mig som jag tycker att alla ska läsa faktiskt. Genom den bloggen har jag lärt mig att inte ta något för givet. www.jagefrisk.blogg.se . Det är en tjej som är 20 år som har drabbats av en jätte allvarlig cancer. Hon och alla andra trodde verkligen att hon skulle överleva. Men tyvärr nog så dog hon den 15 september 2008 efter att ha varit sjuk i 1 år. Jag vet inte ens vad jag ska säga om saken. Hon var en otroligt modig tjej som verkligen trodde på sig själv och trodde att hon skulle klara av sjukdomen. Det känns så otroligt sjukt att en tjej som bara är ett år äldre än mig drabbas av en sån här otroligt hemsk sjukdom. Det skulle lika gärna kunnat vara Jag eller någon av mina kompisar. Jag kan inte ens föreställa mig hur otroligt hemskt det skulle vara att förlora någon av mina kompisar eller familjemedlemmar. Utan dem är jag ju inget alls!
Så till alla mina underbara kompisar och familjemedlemmar! Jag vet att jag har otroligt svårt att visa känslor vid vissa tillfällen, men ni måste bara veta att jag älskar er och ni betyder så otroligt mkt för mig!!
