Break down
Idag när jag vaknade kändes det som vilken vanlig dag som helst.
Jag träffade Amanda i stan kl 10 för att kolla lite på stan innan jobbet. Även hon jobbade kväll.
Jag hittade några grejer som jag köpte, t.ex. 17 par strumpor =P . Men strumpor får man aldrig för mkt av. De var paketerade i flerpack oxå faktiskt.
Sen när jag kom till jobbet så var det som att mitt hjärta slutade slå. Jag tror att jag fick någon slags panikångest. Jag kände mig helt skör. Allt som någon sa till mig, både posetivt och negativt, var som att någon slog mig rakt i ansiktet.
Jag gick till toaletten och grät av mig lite.
Men nu mår jag mycket bättre. Jag själv tror att jag kände så här för att jag inte riktigt har förstått förrän nu att jag verkligen har flyttat hemifrån. Att jag är ensam. Att det inte finns någon där när jag kommer hem.
Mest av allt så saknar jag min mamma och pappa, samt mina underbara hundar.
De kan inte fatta något. Vart jag har tagit vägen. Jag som alltid har varit där varje dag är plötsligt borta.
(nu rinner tårarna igen)
Det är mycket jobbigare än vad jag trodde att flytta hemifrån...
Jag träffade Amanda i stan kl 10 för att kolla lite på stan innan jobbet. Även hon jobbade kväll.
Jag hittade några grejer som jag köpte, t.ex. 17 par strumpor =P . Men strumpor får man aldrig för mkt av. De var paketerade i flerpack oxå faktiskt.
Sen när jag kom till jobbet så var det som att mitt hjärta slutade slå. Jag tror att jag fick någon slags panikångest. Jag kände mig helt skör. Allt som någon sa till mig, både posetivt och negativt, var som att någon slog mig rakt i ansiktet.
Jag gick till toaletten och grät av mig lite.
Men nu mår jag mycket bättre. Jag själv tror att jag kände så här för att jag inte riktigt har förstått förrän nu att jag verkligen har flyttat hemifrån. Att jag är ensam. Att det inte finns någon där när jag kommer hem.
Mest av allt så saknar jag min mamma och pappa, samt mina underbara hundar.
De kan inte fatta något. Vart jag har tagit vägen. Jag som alltid har varit där varje dag är plötsligt borta.
(nu rinner tårarna igen)
Det är mycket jobbigare än vad jag trodde att flytta hemifrån...
Kommentarer
Postat av: Nattis
Men dom finns ju kvar där! Se det som du har två hem istället...
Postat av: Anonym
Det ordnar sig. Ta det lugnt bara och ring hem ofta och åk dit och häng lite om det blir ensamt. Det är en omställning att flytta men du kommer att vänja dig och tycka att det är roligt!
Trackback
